Igår var det dags för årets premiärtur med S/Y Blondie, vår segelbåt. 11 grader i vattnet och kanska kraftig ostlig vind var förutsättningarna, men solen sken tack och lov i stort sett hela tiden. Det är så här på våren att man kan välja på att stanna hemma i värmen eller åka ut och frysa på sjön. Vi valde åter igen att åka ut på sjön och var långt ifrån ensamma.

     Hundarna älskar det här med båtlivet. Det är alltid lika bråttom på som av båten. Nya hamnar och dofter nästan varje dag, mycket lösspringande på öar, mycket bad och massor med kompisar, både hundar och människor. Under segling ligger Daffy i sittbrunn och Dino går oftast ner och ligger och gosar i min koj.

     Det gjorde Daffy gott att komma ifrån löptikarna som vi verkar vara omringade av ett tag. Vi var på Långön och i går kväll kom grabbarnas "kusin" Leo (Munsterländer) dit och sprang med dem. Han är snabb som ett jetplan. Rätt kul att tre hanhundar kan leka och ha skoj! I förmidddags blev det lite uppletande på ön och på eftermiddagen åkte vi hem till värmen. Vi hörs!

Det händer inte så mycket just nu, har mycket jobb och en del trädgårdsarbete o.dyl som måste fixas. Men, visst hinner vi med lite hundträning också.

     Har anmält Dino till en Högretävling och för första gången tar jag dessa ord i min mun: "Vi siktar på att bli godkända". Det är egentligen en hel del som inte fungerar speciellt bra. På spåret kan han ha flera pinnar borta, för han har för bråttom och markerar vissa pinnar väldigt dåligt. På uppletandet dök ju problemet med hanhundar som gått i rutan upp. Testade med Annelies Jack igår igen och första gången gick det inte alls. Fick tjata på Dino hela tiden. Men andra gången gick det mycket bättre. Vad gäller lydnaden så funkar allt utom framåtsändandet relativt bra, men sen kan det se helt annorlunda ut på tävling. Vi kämpar på med framåtsändandet och jag ställer ut pinnar med godis på före gruppen för att få stopp på honom.

     Daffy har återupptagit lydnadsträningen och det går ganska bra. Han tycker ju att allt är roligt och får man dessutom boll och godis när man är duktig så är livet toppen. Ska anmäla tävling där också. Det har inte blivit någon apportering alls nu. Vi väntar till Svea har löpt färdigt. Förresten så höglöper Daffy också just nu, så han är ganska vidrig för tillfället. Jag glömde berätta i förra inlägget att Svea klarat anlagsklass i viltspår. GRATTIS SVEA! "Farmor" och pappa är jättestolta över dig! / Vi hörs!

Igår kväll var i i Karlskoga på deras träningskväll och som vanligt var det väldigt trevligt. Fick hjälp av Lena B med Dinos framåtsändande, så i kväll blir det Mariebergs äppellund för träning. Eftersom vi står stilla i momentet så var det bra att få lite nya infallsvinklar.

     Dino har också varit billig ett tag för i fredags var vi och spårade med Annelie G i Sättra och Dino fick typ två st appellspår med upptag. Det första fixade han, men uppförde sig underligt och ett bakspår först. Det andra tog han åt rätt håll, men tveksamt och på slutet gick han av spåret!! Första gången det händer förutom en gång då det var synliga svampplockare i området. Jag blev helt knäckt och för att förstärka det hela ytterligare så gjorde han ett värdelöst uppletande. Han som brukar springa runt som en galning. Han gick som fjärde hund och satt i bilen och såg allt!! (Daffy, Jack, Micka o Dino) Det enda jag kom på efteråt var att en annan hanhund varit i rutan (Jack). Dino som bara får gå efter tikar. Dino får ju ofta göra ett uppletande efter söket vid apporteringen och jag tränar ju bara med tikägare. Så nu efterlyser jag en eller flera villiga hanhundar som är med och vallar av och/eller kör före Dino.

     Hur gick det med spåret då? Jo, jag var ute i måndags och då gick det precis som vanligt med konstant drag i linan. I fredags hade jag kopplat om linan så den låg under honom för att han ska gå saktare så klumpiga jag kan hänga med. Förmodligen (Förhoppningsvis) var detta mycket irriterande för honom. Nu inser jag att det är bättre att han får gå som vanligt, d.v.s med konstant drag i linan.

     Har Daffy fått göra något då? Jo då det har han. Igår apporterade vi som vanligt med Jessica och hennes hundar, men Daffy fick inte göra något. Han fick bara vara passiv. Det är ju det han behöver. Så länge han är i koppel är det inga problem, men vid flattjejernas sök var han ju lös och då börjar han direkt att bli lite orolig. Det är väl så här vi får fortsätta nu och apportera får han göra när vi är ensamma. Tilläggas bör att Daffy är helt tyst under passiviteten, men som sagt var orolig. Detta har inte jag kunnat läsa riktigt tidigare. Men, som Ulla skrev i kommentarerna till förra inlägget så blir förväntningarna så stora när det är fler hundar. Om vi till det lägger skott och hela provsituationen så är kaosen total.

     Jag återgår till lydnaden med Daffy nu. Har förresten redan börjat. Ikväll kör vi rutan och apportdirigering!!! (lite lättare på 10 meters avstånd). / See you!

Idag gjorde (eller rättare sagt påbörjade) Daffy sitt sista prov i Öppen klass. Vi bröt. Han klarar helt enkelt inte provsituationen. Han blir totalt överladdad av skott, vilt, folk och hundar. Han sitter och skakar och hjärnan träder ur funktion, men inte nosen.

     Vi var i Vingåker, ja så heter provet fast det går tre mil ifrån Vingåker, åt fel håll givetvis. Vi skulle gå ut som sista par, så vid hade gott om förberedelsetid. Redan i par ett var det en skendräktig tik som sprang och skvätte lite varstans, så jag fasade för vad som kunde hända när det blev vår tur. Provet var i ett trevligt vattenområde och allt så bra ut förutom dirigeringarna. Landdirigeringen gick över ett dike och en parkeringsplats där det sprang folk o hundar och vattendirigeringen var jättelång och den låg vid en liten ö snett bakom en stor ö (lämpligt för elitklass), men söket och markeringaran såg OK ut.

     Vi hade tränat lite och badat före start. Han var lyörd och lyssande på mina signaler. Det var potthett och solen sken och vi satt och coolade ner i skuggan en bra stund innan. Daffy är inte en sådan hund som man peppar utan man coolar ner honom i stället. Det blir vår tur och när domarn har hälsat blir Daffy som förbytt. Han hör mig knappt. Vi fick börja med landdirigeringen och den spikade han på andra försöket, men markeringarna fick jag mer eller mindre dirigera honom till. Han som brukar spika markeringarna, men är inte hjärnan med så... dags för sök. Den andra hunden börjar. Sen är det Daffys tur och han kommer in tom... Daffy kommer aldrig in tom... Vid nästa försök kommer han in med Kalle kanin och sen är det kört. Då fastnar han med nosen där brudarna suttit och glömmer helt bort att arbeta. Det är där vi bryter. Han har aldrig gjort något sådant på uppletandet i brukset, inte en enda gång på de 11 Elittävlingar han har gjort. Nu är det andra gången det händer på jaktprov...

     Detta är ju något som inte går att träna på om inte någon vill anordna ett låtsasprov varje vecka med skytt, vilt och väldoftande tikar, så därför lägger vi ner denna verksamhet nu. Träna kan vi givetvis göra, men något mer prov kan vi glömma. Hur ska jag kunna träna bort att han sitter och skakar och tappar hörseln?

     Här nedan finns en härlig hoppserie med Dino. Gunilla har tagit bilderna.

Foto: Lillemor

Nej, Dino blev ingen utställningsstjärna, inte idag i alla fall. Han fick en tvåa p.g.a att han var för tjock och hade för dåliga muskler!!! Så nu blir det bantning, cykling och simning för lille Dino. Stackarn! Han kräver tydligen mer motion än en Golden gör. I alla fall så skötte han sig skapligt i ringen, så vi gör ett nytt försök längre fram, men då kanske han är för smal och har för mycket muskler!! Vem vet? För övrigt var kritiken bra, i alla fall så långt jag kan läsa den, vilket inte är helt lätt. De fel jag trodde han hade omnämndes aldrig. Det var kul att jag fick träffa uppfödaren till Dinos papppa, Marika och uppfödaren till hans farmor, Inga - Lena. Deras hundar knep båda CERTen. Det var en SBK - utställning här i Kristinehamn. 

     För övrigt har veckan flutit på i sin vanliga lunk, har bl.a. lagt ut vattendirigeringar ungefär varannan dag. Daffy är lite svår att få i vattnet när han inte har en markering att gå på, men vi kämpar vidare. Har kommit med på jaktprov i Vingåker nästa söndag, men inte i Örebro helgen därpå. Jag anmäler nog till Goldenklubbens inoficiella i slutet av maj också eftersom både Daffy och jag behöver träna på provsituationen. 

     GRATTIS Lillemor, Lena, Anette, Kristina och Caoline som klarade sitt teoretiska lydnadsdomarprov! Nu väntar det praktiska om en dryg månad och jag är helt övertygad om att det också går bra. / Vi hörs!

En förväntansfull Svea på bilden.

Igår fick vi främmande av Daffys dotter Svea med matte Madde och som vanligt hade vi några trevliga timmar. Det var bl.a vattenapportering som stod på programmet. Madde var inte säker på om Svea skulle gå i det iskalla vattnet eftersom hon inte badat sedan hon var valp. Men, ack vad hon bedrog sig. Svea kastade sig i vattnet helt hämningslöst och jag hade nog inte förvantat mig annat eftersom hon ju är sin fars dotter. Vattenapportering är ju jättekul!

    Vi körde en hund i taget och det passade Svea bättre för hon blir lite störd av mina hundar. Svea var duktig på söket, tog för sig mark och kom in med allt vilt. Även markeringarna var bra. Hon har ju blivit jätteduktig lilla tjejen som fyller 1 år nu i veckan.

     Daffy gjorde också ett skapligt jobb. Det var egentligen bara en vattendirigering som gick snett. Han drogs till något i vattnet som såg ut som en sten. Men han stannade en bit ifrån och började skälla och morra. Vad var det? Ett dött djur av någon sort? Tyvärr fick vi inte reda på det. Madde var snäll och räddade situationen genom att gå över till andra sidan och lyfta på dummyn. I Maddes blogg finns en jätte härlig bildserie på detta linjetag. Jag lyckades inte stjäla bilderna. Gå in och titta på dem här:

http://sveassida.zoomin.se/ . VI hörs!

Då var vi hemma igen sedan ett par dagar och gissa om jag var träningssugen när vi varit borta en vecka och våren passat på att komma hit. Appellplan på vår nya brukshundklubb var TORR.  En helt ny dimension med en stor, fin och torr gräsyta att träna på. Det kändes helt underbart. Ser ut som det kanske blir ordning på den planen också. Var där två gånger i torsdags, fast på kvällen var det klubbmöte.

     Det har blivit bad för Daffy både torsdag och fredag. Det finns två vikar efter Bjurtjärnsvägen där isen gått helt och hållet i den ena och nästan i den andra. Eftersom jag varit ensam har det bara blivit dirigeringar, d.v.s jag lägger ut en dummy på ena sidan, går runt och skickar honom över vattnet från andra sidan. Han har sett när jag lade ut dummisarna. Igår gick det kanonbra, men i torsdags gick bara den ena bra, för sen skulle han springa runt viken efter den andra, men det tillät jag inte så gissa om det blev konflikt.

     Dino har fått ett spår också, ett färdigsnitslat tävlingsspår. Vi har en lägre-högre tävling som pågår i skrivande stund. Brukar alltid passa på när det finns snitslade spår. Det är även bra att kunna se hur hunden spårar i förhållande till hur jag gått, eftersom jag för en gångs skull vet exakt var jag gått. I morgon kommer Svea och Madde hit. Vi hörs!

Gissa vem jag träffade på Långfredagen? Jo, lilla My, 8 veckor o 2 dagar gammal, på Sälensemester redan. My är från Daffys senaste kull och är redan en trygg och självständig ung dam. Jag träffade Mys människor när jag besökte valparna för några veckor sedan. Jättekul!

     Vädret har varit  kanon om man inte gillar snö. Soligt och många plusgrader och då mår inte snön så bra. Jag hittar ingenstans att träna för snön bär inte och där den är borta är det "geggamoja" och det är folk överallt. Men idag borde det lugna ner sig på folkfronten eftersom det är Annandagen. Vi hörs!